Härom dagen kom jag till en ganska rolig insikt - uppenbarligen finns det en viss grupp av människor som känner ett socialt ansvar när de cirkulerar runt på Facebook. De har liksom ett sånt där ostoppbart behov av att delta i varenda diskussion som kan tänkas uppkomma. Detta är ju självklart helt harmlöst och ack så roande! Själv kan jag ju tycka att man hoppar in i ett samtal om man har något fiffigt och roligt att flika in eller om man faktiskt kan tillföra nåt givande.
Men så finns det ju den där typen av människor.. Låt oss säga att någon skickar ut en allmän fråga i cyberspace som lyder "Är det någon som känner en bra rörmokare?!". Då vaknar lusten hos dessa människor och de tänker väl nåt i stil med "åh, vad spännande, en av mina tio vänner på Facebook har äntligen postat en status, dagen är räddad!". Visst, detta är ju jättegulligt och det är kul att de visar engagemang gentemot sina medmänniskor MEN det resulterar ju också i att.. tadadamdamtadam.. Den stackars person som skrev statusen och förväntade sig en massa konkreta givande tips nu måste scrolla igenom ungefär 23 kommentarer där det står "nä, tyvärr, jag känner ingen" eller "jo, jag kände en kanonsnubbe men han har tyvärr pensionerat sig och gör inga uppdrag längre, synd ju..". Alltså va?! Varför? Vad ska man svara då? "Ja, men tack, okej, det var ju synd, då ringer jag INTE honom!". För mig är det optimala svaret "Ja, ring detta numret". Done. Boom. Problemet är ur världen.
Höjden av meningslöst socialiserande, men som sagt, fantastiskt roligt och underhållande! (När det inte drabbar en själv förstås)
Men så finns det ju den där typen av människor.. Låt oss säga att någon skickar ut en allmän fråga i cyberspace som lyder "Är det någon som känner en bra rörmokare?!". Då vaknar lusten hos dessa människor och de tänker väl nåt i stil med "åh, vad spännande, en av mina tio vänner på Facebook har äntligen postat en status, dagen är räddad!". Visst, detta är ju jättegulligt och det är kul att de visar engagemang gentemot sina medmänniskor MEN det resulterar ju också i att.. tadadamdamtadam.. Den stackars person som skrev statusen och förväntade sig en massa konkreta givande tips nu måste scrolla igenom ungefär 23 kommentarer där det står "nä, tyvärr, jag känner ingen" eller "jo, jag kände en kanonsnubbe men han har tyvärr pensionerat sig och gör inga uppdrag längre, synd ju..". Alltså va?! Varför? Vad ska man svara då? "Ja, men tack, okej, det var ju synd, då ringer jag INTE honom!". För mig är det optimala svaret "Ja, ring detta numret". Done. Boom. Problemet är ur världen.
Höjden av meningslöst socialiserande, men som sagt, fantastiskt roligt och underhållande! (När det inte drabbar en själv förstås)
1 kommentarer
Elin [ n e v n a r i e n ]
16 Oct 2014 10:11
HAHA åååh det där har jag stört mig på en hel del... xD
Kommentera